Mietek Grocher
JAG VET ATT DET HÄR ÄR ETT JÄTTELÅNGT INLÄGG, MEN LÄS DET, DET ÄR VÄRT DET!
Idag har jag lyssnat på Mietek Grochers föreläsning, som sagt. Den var jätteintressant! Det känns rätt mäktigt att en man som överlevt Förintelsen och 9 koncentrationsläger stod framför oss idag och pratade. Han är 85 år och ändå så pigg!
Han berättade om hela sitt liv och om livet i förintelseläger och tortyren mot judarna. Ibland (rätt ofta..) så kom det några tårar. Jag blev så tagen av hans berättelse. Han förlorade hela sin familj i denna jäkla idiotiska förintelse, i olika etapper. Först mamman och systern, sen brodern, sen den enda han hade kvar. Sin pappa. Mamman och systern skickades till Auschwitz och han återsåg dem aldrig mer. Brodern kommer jag inte riktigt ihåg.. Men pappan och Mietek klarade sig länge i de olika lägrena tillsammans. Sen så bombades ett hus som hans pappa var i och pappan dog. Förstå vad ensam han skulle känna sig då!? Han var 16 år när det hände. Varje gång han nämnde någon familjemedlen så höll han på att börja gråta. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt. Ändå så fortsatte han! Att han lever måste ju vara ett mirakel egentligen.
Han berättade sååå mycket att jag inte kan skriva allting här, men jag tycker att får ni chansen någon gång i ert liv att lyssna på honom, GÖR DET!!!!!!!! Alla nior och några sjuor satt helt still och tysta och lyssnade i två timmar. Sen så fick vi nior lyssna på honom i ungefär en timme till, efter lunchen. På slutet hade man rätt ont i nacken eftersom att vi satt på stolar på golvet och han stod på scenen i Aulan ;-) Men det var fett värt det! Så jäkla bra!
Han berättade självklart jättemycket om vad som hände, liksom om gaskamrar och morden på alla människorna. Hur barn togs ifrån sina föräldrar och blev torterade till döds mitt framför deras föräldrars ögon. Men det ska vi inte ta nu.
När det var slut var jag bara tvungen att gå fram till honom och skaka hand med honom. Jag var bara tvungen att tacka honom! Det var ju en chans för livet, får ju antagligen aldrig mer träffa honom. Skulle nog vilja läsa hans bok. Han har ju skrivit en bok, om jag inte sagt det!? Jag överlevde! Heter den.
Jag var helt skakis efter hans föredrag. Vet inte varför. Kanske för att jag blev väldigt tagen av hans berättelse. Vilket liv han har levt alltså. Han berättade också att han hade upplevt den kallaste vintern på 120 år, i ett av lägren. Och det hindrade ju inte överordnade från att tvinga dem att arbeta. Han berättade då att han blir påmind varje vinter. Varje gång han går utomhus på vintern och fryser, blir han påmind. Fy så hemskt! Han lever med sina minnen. Att kunna göra det beundrar jag. En sån fin man!
Jäklar, vilket långt inlägg. Har ni inte läst det? GÖR DET!
Nej nu ska jag samla mig! Jag hör av mig senare!
Puss och kram / Emms
I make sure that no one will note it
